Klara J ♥

Andreas Linder, du kommer föralltid att finnas med i våra hjärtan och tankar. Jag hoppas och ber för att du nu hamnat på ett ställe där du har det bra. Känns helt sinnessjukt att för mindre än en vecka sedan ha suttit bredvid dig och skojat och pratat för att bara 4 dagar efter få veta att du är borta.
Jag har så mycket jag vill skriva ner egentligen men med tanke på att jag faktiskt inte kan veta vem som läser detta så vill jag inte gå in på detaljer.
Jag och mamma kom hem igår efter att spenderat tid med min moster och andra som stod hennes son (mammas systerson och min kusin) nära. Har varit i något sjukt chocktillstånd så småsaker som hänt under dessa två dagarna är inte säkert att jag minns, flera sms har jag t.ex. läst och inte känt igen fast jag sedan ser att jag faktiskt svarat på dom. Känns så jävla absurt att allt annat i världen rullar på i sin vanliga takt, att allt inte stannar upp som det känns som att det borde. När vi var på lasarettet och såg människor som satt och väntade på läkare och tyckte synd om sig själva.... alltså... vad ska man säga, man vill ju bara skrika till dom att de ska vara tacksamma över att de inte har det värre.