Stressad
Stress är osunt, jag vet, ändå är det så lätt att falla offer för det. Jag har ägnat hela dagen åt att plugga på stadsbiblioteket och visst känner jag mig duktig men det räcker liksom inte, blev klar med ett ämne men har fler to go. Imorgon börjar skolan igen och jag har prov och inlämningar redan denna vecka, dessutom ska vi ut på en 4 veckor lång praktik nästa vecka och guess what.. jag har ingen praktikplats! Usch det känns inte bra alls.
Jag kände för att unna mig en fin lunch och köpte en dyr fin laxsallad, fy fan säger jag bara, det var det äckligaste jag ätit på jag vet inte hur länge. Den var alldeles vattnig och smaken går inte ens att förklara, önskade då att jag kunde spola tillbaka tiden lite och gått någon annanstans och ätit. Till och med Mc Donalds hade varit godare och då kan jag tala om att jag är verkligen inte något stort fan av donken!
Igår skulle jag egentligen till min bror på kvällen och ha seriemaraton hela natten lång, jag var förberedd och hade köpt chips, pepsi max och naturgodis som jag skulle ta med men så blev jag plötsligt typ magsjuk. Mådde så satans illa och hade sådan huvudverk så jag trodde mitt huvud skulle sprängas, mamma trodde nog att jag överdrev men när panikångesten satte igång och jag sedan fick springa till badrummet med handen för munnen började hon tycka synd om mig. Kände mig som ett litet barn som var beroende av mammas tröst resten av kvällen. Kan det varit stressen som spökade med min kropp tro?
Jag kände för att unna mig en fin lunch och köpte en dyr fin laxsallad, fy fan säger jag bara, det var det äckligaste jag ätit på jag vet inte hur länge. Den var alldeles vattnig och smaken går inte ens att förklara, önskade då att jag kunde spola tillbaka tiden lite och gått någon annanstans och ätit. Till och med Mc Donalds hade varit godare och då kan jag tala om att jag är verkligen inte något stort fan av donken!
Igår skulle jag egentligen till min bror på kvällen och ha seriemaraton hela natten lång, jag var förberedd och hade köpt chips, pepsi max och naturgodis som jag skulle ta med men så blev jag plötsligt typ magsjuk. Mådde så satans illa och hade sådan huvudverk så jag trodde mitt huvud skulle sprängas, mamma trodde nog att jag överdrev men när panikångesten satte igång och jag sedan fick springa till badrummet med handen för munnen började hon tycka synd om mig. Kände mig som ett litet barn som var beroende av mammas tröst resten av kvällen. Kan det varit stressen som spökade med min kropp tro?
Kommentarer
Trackback
